Det var en gång en ondskefull ande som terroriserade en liten by. Ingen i byn kunde finna ett sätt att besegra denna onda anden så till slut vände de sig till Lejonet för att be om hjälp. Lejonet beslutade sig att hjälpa byborna, och gick till attack mot anden. Efter en hård kamp lyckades Lejonet skada och skrämma iväg den. Byborna blev utom sig av lycka och tänkte att nu skulle de få leva i frid, men den ondskefulla anden lät sig inte besegras så lätt utan lovade att hämnas nederlaget. Tiden gick och så en dag, när Lejonet befann sig långt borta kom den tillbaka till byn. Skräcken spred sig men denna gång fanns inte Lejonet till undsättning. Den här gången var dock byborna kvick tänkta och med gemensamma krafter lät de, av bambu och tyg, konstruera en imitation av Lejonet. Inuti lejonkonstruktionen befann sig två modiga män som samspelt imiterade Lejonets rörelser och beteende. Resten av byborna förde ett öronbedövande oväsen genom att slå på grytor och kastruller. När den onda anden såg detta Lejon och hörde det fruktansvärda oväsendet flydde det sin väg och sågs aldrig mer till. Byborna var dock oroliga för att anden än en gång skulle återvända så de fortsatte att genomföra denna ceremoni för att hålla alla onda andar för alltid borta från byn.
Så lyder en av många myter om lejondansens ursprung och uppkomst.
Förbundets första lejon togs till Sverige under 1994. Lejondansträningen tog fart på allvar någon gång 1996 då Sifu Zi Kung och Sifu Zi Tung (då elever) fick möjlighet att lägga extra tid på denna konstform. Regelbunden träning under Dai Si Loei Ming och åtskilliga timmar egen extra träning har under årens lopp resulterat i ett flertal uppvisningar vid olika sorters festivaler, bröllop, födelsedagsfester samt egna ceremonier i Kung-Fu sammanhang i förbundets regi. När vi nu går in i 2006 har förbundet tre lejon totalt vilket förhoppningsvis kommer att erbjuda större möjligheter till ökat utövande från och med nu.
En förutsättning för att börja träna Lejondans bör vara god grundfärdighet inom Kung-Fu i allmänhet. Stora krav ställs på korrekta ställningar, snabbt fotarbete, rytm, styrka, uthållighet, balans, spänst, rörlighet mm. vilket den ordinarie Kung-Fu träningen i hög grad symboliserar. Ytterligare en dimension inom Lejondans torde vara det stora kravet på samspel mellan utövarna vilket kräver mycket tid att bemästra.
Utbildningen inom Lejondans förutsätter dessutom en musikalisk ådra då allting ackompanjeras av trummor, gong och cymbaler vilka skall bemästras. Vidare krävs en förmåga att koreografera eventuella uppträdanden.
Sammanfattningsvis kan man bara hoppas att fler får möjligheten att både utöva och avnjuta detta österländska kulturarv som vi mycket ödmjukt har fått chansen att prova på. Vi har fortfarande mycket att lära och många traditioner att efterleva.